Alvarkösa

Alvarkösa eller alvarvena (Apera interrupta) är ett ettårigt gräs som blommar i juni, och endast förekommer på Öland och Gotland.

     Axfryle

Axfryle (Luzula spicata) är en gräslik växt som blir upp till två decimeter hög och blommar från juni till augusti.

    Bandtång

Bandtång (Zostera marina), även ålgräs, är en gömfröväxt som växer under vatten och som trots namnet inte är en tångväxt.

Utbredning

Bandtång är den mest spridda marina blommande växten på norra halvklotet. Den förekommer i kallare havsområden i Norra Atlanten och Stilla havet medan den försvinner i de sydligare områdena under varmare perioder. Den växer i Arktiska områden och överlever flera månaders istäcke per år. Det är det enda sjögräs som förekommer på Island.

Den anträffas längs kusten runt om Skandinavien från Uppland och södra Finland till Finnmarken i Norge.

Utseende och ekologi

Bandtång.

Bandtång är en stor enalid som växer på havsbottnar vid stränder likt högväxta gräsbestånd med bandlika blad på en halv till nära en meters längd. Den växer i vikar, laguner och estuarier, vid stränder och andra kusthabitat.

Den föredrar lugnare vatten och växer i den sublittorala zonen, där den sällan utsätts för luft. Inledningsvis fäster denna lågt organiserade hydrofyt vid sandiga och leriga bottnar med hjälp av rhizom. Bladen fångar sedan upp partiklar i vattnet som ansamlas vid basen av växten och bygger på så vis upp ett bottenlager.

Den något plattade stjälken slutar med en blomställning som liknar ett platt, jämnbrett ax med blommorna glest ordnade på den ena plattsidan, han- och honblomma (eller ståndare och pistill) skiftesvis. Detta ax är i början inneslutet inom ett långt, smalt, blekt grönaktigt hölsterblad.

Hos alla arter inom släktet Zostera är blommorna submersa och pollineringen sker under vattnet. Ståndarknapparna tränger sig ut ur hölsterslidan och öppnar sig med en längdspringa, varefter de uttömmer sitt innehåll som små fina flockar i vattnet.

Pollenkornen har ett annat utseende än hos övriga blomväxter och brukar kallas pollentrådar, eftersom de är formade som ytterst fina trådar eller hår, vid pass två millimeter långa men bara 0,008 millimeter tjocka.

Även pistillens två märken är trådlika och kan därigenom fånga de fina, böjliga pollentrådarna, då dessa förs förbi av vattnet. Blomningsförloppet är proterogynt, och infaller under högsommaren. Frukten är en tre millimeter lång, räfflad nöt med en liten fästknöl på sidan.

Användning

På grund av bandtångens stora bladmassor lönar den sig att samla som foder åt kreatur och som gödsel. I torkat skick, då färgen är vitaktig, är den ett lätt och mjukt inpacknings- och stoppningsmaterial, och används som väggfyllning, taktäckning med mera. I Skåne användes den förr till låga vallar - så kallade "tångdiken".

Namn

Bandtång kallas ofta även ålgräs. I Blekinge och svenskspråkiga Finland har den även kallats kåve

Arktisk staggstarr

Arktisk staggstarr (Carex nardina ssp. hepburnii) är en flerårig gräslik växt inom släktet starrar och familjen halvgräs.

Arktisk staggstarr växer i täta platta tuvor och har ljusbruna basala slidor. Dess släta strån är raka och bladen är styva, korta, smala och raka. Axen blir från fem till åtta millimeter långa, har tre till fem hanblommor upptill och tre till sju honblommor nertill.

De mörkbruna axfjällen blir från 2,5 till 3 millimeter, är äggrunda, trubbiga, smalt hinnkantade och i spetsen ofta fransiga. De blekbruna fruktgömmena blir från 3 till 3,5 millimeter, har otydliga nerver, kort skaft och kort, sträv, kluven näbb. Arktisk staggstarr blir från tre till åtta centimeter hög och blommar i juli.

Utbredning

Arktisk staggstarr är sällsynt i Norden, men trivs bäst på torr, stenig, kalkrik mark på höglandet, såsom vindblottor och klipphyllor. Dess utbredning i Norden är begränsad till Svalbard.

 Backskafting

Backskafting (Brachypodium pinnatum) är ett flerårigt cirka en meter högt gräs i släktet skaftingar. Den sprider sig ofta till stora bestånd med hjälp av utlöpare.

Äldre namn på backskafting är spärrlosta och axlosta.

Vippan på backskaftingen är mycket enkelt uppbyggd. Småaxen är placerade ett och ett längs en gemensam huvudaxel. Under blomningen är småaxen utspärrade eller något nedböjda.

Backskaftingen är ganska ovanlig och förekommer mestadels på torr ängsmark, helst i skugga. Den växer med enstaka, raka och styva strån av nära 1 meters höjd. I Norden är dess norrgräns Uppland, Värmland och Valdres samt sydliga Finland.

Gräsfrukten är liksom halvgräsens frukt torr och enfröig, det vill säga nötlik, men fruktväggen är tunn, hinnaktig och vidvuxen fröskalet. Detta slags frukt kallas efter denna hinna hinnfrukt. Vid basen finns en liten avlång kropp, infogad på samma sätt som nageln på ett finger som är fröets växtanlag eller grodd. Denna kan ses igenom den tunna fruktväggen. Resten av fröet är frövita (den del som vid ett sädeskorns malning lämnar mjölet).

      Axag

Axag (Schoenus ferrugineus) tillhör familjen halvgräs och är ett i Skandinavien ovanligt, tuvat halvgräs av släktet axagar, som känns igen på sin blomställning, ett sammansatt ax av glänsande svartbrun färg, omgivet av två oliklånga, också svartbruna, hölster. Varje småax, har som hos agsläktet flera av de nedersta skärmbladen tomma.

Axag bildar glesare tuvor än den nära släktingen knappag. Stråna är cirka 30 cm höga.

Axag har smalare blomställning än knappag med endast 2-4 småax. Den är allmän på Öland och Gotland, men dessutom finns sällsynt i några av södra och mellersta Sveriges landskap och i södra Norge. Precis som knappag växer den på kärrängar, företrädesvis i kalkstenstrakter. Även utan blommor känns axagarna igen på de svartbruna, glansiga bladsidorna.

Axag kan hybridisera med knappag.

   Backstarr

Backstarr (Carex ericetorum) är en flerårig gräslik växt inom släktet starrar och familjen halvgräs. Backstarr växer tuvad och dess mörkt rödbruna basala slidor är upprispade. Dess strån är styva, upprätta och något böjda och de glänsande grågröna bladen blir från 2,5 till 4 mm breda, är platta, styva, sträva på ovansidan och ofta bakåtböjda. Backstarr har ett ensamt hanax och två till tre tättsittande, äggrunda och oskaftade honax. De bruna nedre stödbladen liknar axfjäll. De mörkbruna axfjällen blir 2 till 2,5 mm, är trubbiga och har en ljus mittnerv. Axfjällen har även breda, fint fransiga hinnkanter.

De grönbruna äggrunda fruktgömmena blir två till tre mm, är finhåriga, saknar nerver och har en kort näbb. Backstarr blir från 5 till 30 cm hög och blommar från maj till juni.

Utbredning

Backstarr är ganska vanlig i Norden och återfinns på torr, sandig mark, såsom hedar, naturbetesmark, örtrika torrbackar, åsar, hyggen, vägkanter och tallskogar.

Dess utbredning i Norden sträcker sig till södra och områden i östra Finland, Syd- och Mellansverige, områden i östra Norge samt stora delar av Danmark